undetected doubt

Det här är så sjukt bra- sådär obeskrivligt sinnessjukt jävla bra. De ska spela i Amsterdam i helgen och den man som fick mig att lyssna på det här kommer att vara där och han kommer inte att tänka på mig och kanske kommer  inte jag  tänka på honom heller men jag kommer nog att lyssna på det här och ändå våndas lite. 

Det lilla

Jag fyller år och det enda jag kan tänka på är hur jävla hungrig jag är. 

NICE PAD!


"Painting must be fertile. It must give birth to a world… …it must fertilize the imagination"

Var på tate igår. Att Miró är Miró och sådär vet man ju men att det skulle vara såhär jävla genialiskt hade jag igen aning om. 

5 min to departure- last call

Please miss disgrace, its time to go back home- time to sum up this short story you started in august. There is nothing left to frame here, no more decisions to make. Its all written. Ur' inadequate, miss disgrace, dont you see theres not enough room? U left ur' pride in the box-room behind the pillar and you quickly need to get it back.
Miss ur already late, just pack ur' bag and tell ur' goodbyes. Just..go home and stop fuck things up.

XXXXXXXXXXXXXXX

förlorad i definitionen av hemma' men vad gör väl det

pasklov

Aker hem for att vara ledig nu!


wowowowo


Dec. the 29th: "Lets go back, lets fight them together huh"

Jag kommer att sakna den här dagliga kampen som jag så länge har fört tillsammans med min vapendragare - en kamp som tycks lett till absolut harmoni. Om två månader tar vi studenten, och jag kan se hur Frida står där med sitt svärd de tredje juni beredd att försvara oss och vår stolthet samt allt vad vår framtid kommer att innebära in i det sista - och gud som jag älskar henne för det. 

ganska ofta skriver jag små texter om saker som jag tänker på, främst saker jag inte bör tänka på men gärna tänker på ändå

Jag hade just bokat min biljett då du sa att du skulle följa med mig.

Min resväska var packad och stod och väntade i hallen då du talade om för mig

hur vi skulle växa in i ett liv tillsammans, där inget omoget skulle existera - inga plötsliga

kyssar eller flackande blickar. Du talade om hur vi skulle vara banala

och intima, hur vi skulle balansera vår tvåsamhet som så länge varit byggd på

just intimitet och lust.

Med ditt bekymmerslösa sätt och omåttliga längtan bokade även du en biljett några

dagar senare- en biljett som kom att symbolisera det förgångna. Jag såg bortom de

ömma scenerna vid frukostbordet och den enkelhet du förespråkade.

Jag reste utan dig, i vetskapen om att vi tillsammans inte skulle bli någonting annat än just enkla.

Du började snart skicka tomma brev till mig, signerat med ett S. Brev som jag inte

besvarade, oförmögen att hitta svar till obefintliga ord. I stället skickade jag de ord som jag

ville yttra dig till felaktig adress, till en adress som inte ens existerade. Det fungerade som

någon sorts terapi för ett par månader. Då du var helt ovetandes fick jag sagt allt det jag hade

önskat säga så länge. Så småningom var jag inte längre skyldig dig någonting.


Om att vänta

Idag gick en kvinna runt på mitt jobb och letade efter sin man som hon 
hävdade hade bokat ett bord för dom två. Då mannen aldrig dök upp visade
det sig att han varit död sedan två år tillbaka. Kvinnan satte sig ned och åt ensam
och världen har nog aldrig verkat mer ondskefull. 

Om ålder


" Maj.16e. Egentligen är det oviktigt. Jag fyller ju nitton om knappt tvåmånader
vilket betyder att jag är tjugo om ungefär ett år. Jag har förresten gjort det
mesta vid artonårs ålder som de flesta andra inte gör för än de är tjugo. Jag kan laga
middag och jag kan ta hand om mig själv, i alla fall för det mesta. Jag flyttade hemifrån
när jag var sexton kom igen jag vet vad livet handlar om! I det stora hela vet jag vad
det går ut på. Du kommer inte behöva ta hand om mig! Jag må vara skör i bland men 
det har ingenting med åldern att göra jag lovar du skulle inte behöva ta hand om mig vi
skulle ta hand om varandra. Jag skulle kunna lära dig saker. Jag kan en massa onödig 
fakta, sånt där som man egentligen inte behöver veta. Du vet sånt där som vilket årtal 
filmer och böcker givits ut eller floder i östra europa. Sådana saker. Citat också! Jag kan
jättemånga roliga citat! Jag kan berätta allt, jo allt om expressionismen och jag kan 
berätta varför gatorna heter som dom gör i Amsterdam för det kanske du inte vet? 
Jag har inget körkort men det har ju inte du heller. Jag kan lära dig allt jag kan om 
brittpopen (jag kan faktiskt en del) och vi skulle kunna gå och se pulp tillsammans? 
Se inte på mig sådär då kom igen jag är ju nästan tjugo dessutom jag har aldrig haft
såhär kul med någon jo men det är sant. Jag menar allvar jag skulle kunna dansa med 
dig såhär hela livet. Dessutom är du bara här i två dagar till och jag tycker att du har vackra
axlar och jag undrar vad tatueringen föreställer som jag skymtar där under tröjan. 
Snälla ta med mig hem då så jag får veta"

En fragil kvinna

Jag har suttit uppe på mitt loft under en veckas tid där jag 
ägnat dagarna åt att skapa en killer-text som jag sedan ska
få komma att kalla litteratur men som i skrivande stund 
enbart bygger på illusioner och trasiga historier. 
Jag ser travar med böcker torna upp framför mig som jag
anar inom en snar framtid kommer rasa ned tillsammans 
med min karaktär mot avgrunden för att ligga kvar där bland
litteraturens sorgliga bottenskrap till någon vänlig själ 
kommer och plockar upp denna massa av visioner och räddar
den från vidare missöden. Vilken hemskt lång mening. 
Jag är så trött. En svag kvinna säger godnatt 

purple fog


Det var kanske det sista hon såg av honom

  
Mitt liv ter sig så hemskt tråkigt efter den här helgen. Färglöst. När jag vaknade upp i måndags var det som att vakna upp ur någon drömlik scen där man själv får välja handling och kostym. Till saken hörde att jag vaknade upp med feber, vilket gjorde verkligheten än dystrare. 
Jag hade besök av en vän från Amsterdam som var här och spelade skivor under fredagen. Dagarna som följde spenderade vi på diverse gator i east end, hånglade, skrattade. Jag antar att vi mest levde sådär klychigt för dagen men fan så fint det kan vara. Nu är jag så sjukt rastlös. Har druckit lite vin, ska dricka lite till och skriva mina sista utkast. Känner mig ganska bekymmerslös (bortsett från gråskalorna då)och för tillfället tycks det klä mig tämligen väl. 
   
  
  
Lyssnar på det här och saknar Frida lite också som är i Sverige nu. 



Jag läser just nu


Paris del 1. (mest från vårt rum)..


En morgon vid Hampton Court i December

  
  

ungefär sex månader sedan

  
   
  
 
  
   
   
 
   
  
  
   
Deux semaines pour aller!
  

Jack, Frannie and the smile of caprice

  

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0